Livet kan ibland se hopplöst ut.
Livet kan ibland kännas meningslöst!
Livet kan kännas grått och trist!
Livet kan vara smärtsamt att leva!
Livet..vad är det..egentligen?
Men om jag försöker gå ett steg utanför min egen bubbla,
och se på mig själv utifrån. Vad ser jag då?
Jag ser att jag har ett hem som är varmt och skönt.
Jag ser att jag har ett hem där jag känner mig trygg.
Jag ser att jag har en underbar familj.
Jag ser att jag har fyra fantastiska barn.
Jag ser att jag har en underbar man.
Jag ser att jag har flera vänner.
Jag ser att jag bor i ett vackert land.
Jag ser att jag har allt jag behöver.
Jag kan skriva så mycket mer om vad jag ser.
När jag ställer mig lite vid sidan av,
och ser på allt som jag faktiskt har.
Då finns det mycket att leva för trots smärta och sår.
Jag vet att jag är älskad av min man.
Jag vet att jag är älskad av mina barn.
Jag vet att jag är älskad av min mamma.
Jag vet att jag är älskad av min pappa.
Jag vet att jag är älskad av min Far.
Att veta att man är älskad,
det ger mig orsak att sjunga.
Att känna att jag är älskad,
ger mig orsak att dansa.
Det ger mig orsak att leva.
Vi har fått ett liv!
Vi har erbjudits ett evig liv.
Jag har tagit emot det erbjudandet.
Det innebär att jag alltid kommer att leva.
Det innebär att jag alltid kommer att vara älskad.
Detta ger mig hopp om en framtid,
hemma i Guds hus.
Men jag vet också att Gud redan nu har en plan!
Han har en plan för mitt liv idag!
Så även när det känns tungt och svårt,
så har jag fått ett löfte!
Ett löfte från Gud själv!
Han har lovat bära mig igenom livet.
Han har inte sagt att det kommer att vara enkelt!
Men Han har lovat att aldrig lämna mig!
Det ger mig meningen med livet!
Tack! Man behöver bli påmind om att vara tacksam. Du skriver så fint och välformulerat, det kanske blir en bok nån gång? Jag behöver en andaktsbok med typ såna här tankar ;)
SvaraRaderaKram Carina