Finns det någon hjälp att få

Finns det någon hjälp att få?

När livet såg som mörkast ut, då kom räddningen till mig. Men inte så som jag hade tänkt eller trott. För min del så hade livet tappat sin mening och jag såg inte att det fanns något mer kvar i livet att leva för. Trots att jag var gift och hade fyra barn! Så djupt hade depressionen satt sig i mitt inre. Jag kände mig som en stor börda för dem runt omkring mig och tyckte att de skulle få det bättre om jag inte fanns. Den tro som jag hade haft på Gud, den hade bleknat och jag kände det som Gud hade glömt mig. Jag trodde fortfarande på Gud, men jag trodde inte att han brydde sig om mig. Andra kunde han hjälpa, men jag trodde inte att Han ville hjälpa mig.

Min depression började med att jag blev utarbetad. Jag levde ett liv som bestod av två arbeten: säljare och mamma.  Jag hade ett arbete som jag gillade, men som tog mycket av min tid och av mina krafter. Jag arbetade i en ny butik som jag hade varit med och startat upp ett år innan. När jag kom hem från arbetet, så började nästa arbete, att ta hand om hemmet med fyra barn. Min man var inte mycket hemma vid den tiden, eftersom han höll på med en stor ombyggnad på sitt arbete. Det gjorde att jag inte hade så mycket avlastning hemma. Jag kände mer och mer av en enorm trötthet, och fattade inte varför jag aldrig kände mig riktigt utvilad. Jag blev också väldigt lätt irriterad och mitt humör åkte berg och dalbana. Det blev för det mesta barnen som blev utsatta för min ilska och frustration. Efter ett tag gick min ilska över i att jag helt plötsligt bara började gråta istället. Det var jätte jobbigt, och en dag så sa min man att nu måste du få hjälp, så nu kör jag upp dig till sjukhuset. Han körde mig till psykakuten, och där träffade jag en läkare som sa att jag var utarbetad. Jag sjukskriver dig tre veckor till en början med. Jag blev helt chockad, och sa att jag kan ju inte vara från jobbet i tre veckor! Det fungerar inte! Jo, du måste vila dig nu, och så fick det bli. Efter det så hände något märkligt, jag mådde ännu sämre! Det var som att jag nu fick lov att känna efter hur dåligt jag faktiskt mådde, och att jag då insåg hur trött jag egentligen var. Jag blev så dålig, att jag inte orkade komma upp ur sängen på en hel månad, jag bara sov hela dagarna. Jag kunde knappt äta, och jag tappade helt enkelt all ork. Jag blev mer och mer deprimerad, och nästa gång som jag kom till läkaren så sjukskrev de mig ytterligare två månader, samtidigt som de skrev ut depressionsmedicin. Det som sedan skedde var att jag fick svårt att sova på nätterna, och det fick jag sömntabletter för. Sedan fick jag prova olika tabletter för att se vad som skulle hjälpa mig. Dosen ökades mer och mer och jag mådde allt sämre. Sedan kom perioder som jag mådde lite bättre, och som gav mig lite hopp, men så ramlade jag ner i det svarta mörkret igen och så höll det på. Upp och ner, tills jag till slut kände att jag inte orkade leva mer, jag ville få ett slut på alltihop. Tankar på att ta livet av mig, fanns ständigt i mitt sinne, och jag fick ingen ro. Jag fick också vid ett flertal tillfällen panikattacker. Det var fruktansvärt. En ångest som bara ökade tills det kändes som jag inte kunde andas längre. Efter att ha levt med denna depression i över tre år, så fick jag en känsla av att jag nog aldrig kommer att bli bra igen, och hur skall jag orka fortsätta att leva ett liv på detta viset?